månadsarkiv: juli 2015

Grattis älskade Oskar, 6 år!

Oskar fick dagen till ära välja matställe idag och då blev det Stefans Bun Meat Bun nere i Farsta. ”Jag vill äta hos han som har bäst burgare.”  😊

Efter en liten sväng inne i Farsta centrum för att köpa blöjor till G (som vi glömde hemma) samt nya byxor (han hällde vatten över sina egna) körde vi hemåt igen. Vi stannade till på Toys’r’Us i Barkarby där O fick välja lite mer presenter. Han valde ett Minecraftlego och en mjuk frisbee som man kan kasta mot marken och väggar som studsar. När vi kom hem smygstartade vi på tårtan (dock utan jordgubbar på) innan det var dags för sängen för barnen. En mycket bra dag enligt Oskar själv.

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen hemma!

Ja, nu är vi hemma igen. Jag fick tillbringa min 36-årsdag med att resa. Grattis till mig. 😉
Vi är alla rejält jet-laggade, får la se när det går över.

Polebridge

Sista dagen idag. Det känns konstigt. Tiden har gått fort och hälften av mig vill stanna kvar. Men hälften av mig längtar hem och hittar alla möjliga positiva saker med att komma hem; att få sova i min säng, äta riktig mat, slippa leva i en resväska, osv.
Idag sade vi först adjö till Lisa (mammas kusin) och K-Ks son. Sorgligt såklart, vem vet när vi träffas igen. Vem vet när vi alla träffas igen…
Efter de hade kört var Lyns vän och granne Linnea så snäll och hängde med oss upp till Polebridge (för att slippa betala entrén), en liten liten by upp mot kanadensiska gränsen. Mycket charmigt ställe och som vanligt när det gäller Glacier National Park – fantastiska vyer. 
Vi fikade goda pajer och gick en liten vandringsslinga på några hundra meter och lärde oss samtidigt om platsen.
På vägen tillbaka stannade Linnea och dem (mamma, pappa, Jeppe och Natalie) helt plötsligt. Det visade sig vara en hjort som stod ute på ängen. Vackert! 🙂
På vägen syntes spår från Roberts fire (2003), precis som vid The Loop och Lake McDonald. En rejäl brand.

 

Avalanche Lake

Dagen till ära, Micke fyller år idag, fick vi lite barnfri tid och vandrade upp till Avalanche lake. 11 år sedan jag var där för första gången och det var lika vackert denna gången. Dock lite mindre vatten i flödena och i sjön. Det märktes att det var senare på året än när vi var där på Midsommarafton 2004.
Vi fick uppleva både fint väder med strålande sol, mulet samt regnskurar med åska. Häftigt! 🙂
Efter vandringen tog vi buss tillbaka mot Apgar Visitor Centre där Lyn hämtade upp oss. Innan dess stannade vi dock till och åt en sen lunch på en av restaurangerna vid Lake McDonald Lodge. Inte den bästa maten precis men fyllde sin funktion. 🙂 Efter att vi tittat oss omkring en liten stund nere vid sjön åkte vi tillbaka. En mysig dag och underbart att få komma tillbaka till Avalanche lake igen och få visa den för min älskling. 

Andra dagen

Idag åkte vi, Jeppe, Natalie, pappa och K-Ks son (K-K är Lyns syster, hon dog för några år sedan) till The Loop och Avalanche creek. Just nu går det bara att komma till The Loop, därefter är vägen avstängd på grund av branden. Och spår av brand såg vi även vid The Loop, Robert fire år 2003.
På tillbakavägen stannade vi vid Avalanche creek, åt vår matsäck och gick runt lite innan vi tog en av bussarna tillbaka till Apgar Visitor Centre där Lyn hämtade oss.
Anledningen till att hon skjutsar in oss i parken varje gång är för att hon har årskort och därför kör in gratis. Det blir några vändor de här dagarna men lite billigare. 😉

Första dagen.

Sista dagen i Kansas spenderades även den hemma hos Smiths. Vi hade bestämt sedan innan att det var vi som skulle fixa frukost, lunch och middag och så blev det. Trots att Jeppe och Natalie varit lite krassliga fick vi ihop det med bacon och Mickes äggröra till frukost, pasta med skinksås till lunch och currykyckling till middag. Med min kladdkaka och grädde till efterrätt. 🙂
Vi lämnade Kansas vid lunchtid och efter mellanlandning och lite väntetid i Chicago landade vi i Kalispell igår kväll. De ligger ännu en timme efter här, åtta timmar istället för sju.
Lyn och hennes vän Linnea (passande namn ) väntade på oss på flygplatsen och efter ca 45 minuters bilfärd var vi äntligen framme i West Glacier. Som jag har längtat tillbaka hit
Typiskt nog startade en skogsbrand borta vid Saint Mary Lake i förrgår vilket innebär att halva Going-to-the-sun-road är stängd. Typ den delen av vägen som är vackrast. Tror inte att den kommer öppna under tiden vi är här men man kan ju alltid hoppas… 😉
Dagen idag har vi gått lite promenad samt fått skjuts av Lyn in i parken till Apgar och Lake McDonald. Inte riktigt badtemperatur i det vattnet precis… 😉 Men väldigt mycket vackrare utsikt än vid poolen hos Smiths. 🙂

Poolhäng och IMAX-bio.

Ännu mera poolhäng idag och ikväll var vi iväg på bio. Jag, Micke, Kristy, Matt och Isak. Vi såg Ant-Man i 3D på Wichitas IMAX-bio. Riktigt häftigt och filmen var faktiskt helt ok. Hyfsat underhållande dialog trots att det var en superhjältefilm. 

Wichita Wingnuts

Vi har inte gjort så mycket varken igår eller idag. Vi har tagit det lugnt efter de intensiva dagarna i Oceans of fun/Worlds of fun, Kansas City och Dodge City.
Igår kväll åkte grabbarna iväg till Pretty Prairie mitt ute i ingenstans och gick på rodeo. Ikväll har jag, Micke, Sune, Matt och Isak varit på baseballmatch. Mitt livs första. Det var hemmalaget Wichita Wingnuts som spelade mot Sioux Falls Canaries på Wingnuts hemmaarena Lawrence-Dumont stadium. Det var faktiskt riktigt roligt, i alla fall efter ett tag när jag lärt mig lite regler. 😉 Visste inte att det var en så teknisk sport. Häftigt att få uppleva en varm sommarkväll i mellanvästern (det var ca 35 grader klockan 22 på kvällen…) med baseball och lite öl. 
Tyvärr förlorade Wingnuts men men, sånt är livet.

Krutrök i Dodge City

Eller nja, där var väl inte så mycket krutrök idag men det var det en gång i tiden i alla fall. 😉
Eftersom minibussen ska lämnas tillbaka imorgon passade vi på att bege oss till Dodge City och Boot Hill museum över dagen. Mamma ville dit redan förra gången vi var här men det hanns inte med tyvärr.
Det var riktigt häftigt att se det, måste nästan se om alla filmer om Dodge City. Kanske skulle ta och se hela ”Krutrök” också. 😉