Kategoriarkiv: Natur

Hej hopp

Lämna ett svar

Vi har nog äntligen kommit in i rätt dygnsrytm igen men det tog tid. I alla fall för mig, det hängde i i över en vecka.
Vi har hunnit med att börja jobba, börja förskolan, vabba och lite sjukdomar. Först åkte jag på migrän och bihåleont. Sen var det dags att vabba lite. Och i onsdags var jag med om något riktigt läskigt. Satt i personalrummet på jobbet och helt plötsligt blev jag jätteyr, illamående och började kallsvettas. Fick ligga kvar där i ett par timmar eftersom jag inte vågade ta bilen hem.
Ringde vårdguiden och fick rekommendation att boka tid hos vårdcentralen. Gjorde det och i torsdags var jag dit. Efter en halvtimmes undersökningar av en helt ok doktor (det är annars ganska ovanligt med kompetenta läkare och sjuksköterskor på Bro VC) fick jag diagnosen kristallsjuka. Jag har alltid trott att man blir jättedålig och sängliggande men det finns tydligen olika grader. Mitt låga blodtryck gjorde nog knappast saken bättre heller.
Efter telefonkontakt med sjukgymnast i fredags gjorde jag några övningar och idag känns det mycket bättre. Skönt! 🙂

Nästa helg är det dags för helg hos Ems och Midnattsloppet. Ser verkligen fram emot det och eftersom jag inte kunde springa förra året hoppas jag att kristallerna har lagt sig på plats till lördag. 🙂

Drickmuggarna vi köpte på Worlds of fun funkar bra som smoothiemuggar också. 🙂

 

 

 

 

Äntligen hemma!

Lämna ett svar

Ja, nu är vi hemma igen. Jag fick tillbringa min 36-årsdag med att resa. Grattis till mig. 😉
Vi är alla rejält jet-laggade, får la se när det går över.

Polebridge

Lämna ett svar

Sista dagen idag. Det känns konstigt. Tiden har gått fort och hälften av mig vill stanna kvar. Men hälften av mig längtar hem och hittar alla möjliga positiva saker med att komma hem; att få sova i min säng, äta riktig mat, slippa leva i en resväska, osv.
Idag sade vi först adjö till Lisa (mammas kusin) och K-Ks son. Sorgligt såklart, vem vet när vi träffas igen. Vem vet när vi alla träffas igen…
Efter de hade kört var Lyns vän och granne Linnea så snäll och hängde med oss upp till Polebridge (för att slippa betala entrén), en liten liten by upp mot kanadensiska gränsen. Mycket charmigt ställe och som vanligt när det gäller Glacier National Park – fantastiska vyer. 
Vi fikade goda pajer och gick en liten vandringsslinga på några hundra meter och lärde oss samtidigt om platsen.
På vägen tillbaka stannade Linnea och dem (mamma, pappa, Jeppe och Natalie) helt plötsligt. Det visade sig vara en hjort som stod ute på ängen. Vackert! 🙂
På vägen syntes spår från Roberts fire (2003), precis som vid The Loop och Lake McDonald. En rejäl brand.

 

Avalanche Lake

Lämna ett svar

Dagen till ära, Micke fyller år idag, fick vi lite barnfri tid och vandrade upp till Avalanche lake. 11 år sedan jag var där för första gången och det var lika vackert denna gången. Dock lite mindre vatten i flödena och i sjön. Det märktes att det var senare på året än när vi var där på Midsommarafton 2004.
Vi fick uppleva både fint väder med strålande sol, mulet samt regnskurar med åska. Häftigt! 🙂
Efter vandringen tog vi buss tillbaka mot Apgar Visitor Centre där Lyn hämtade upp oss. Innan dess stannade vi dock till och åt en sen lunch på en av restaurangerna vid Lake McDonald Lodge. Inte den bästa maten precis men fyllde sin funktion. 🙂 Efter att vi tittat oss omkring en liten stund nere vid sjön åkte vi tillbaka. En mysig dag och underbart att få komma tillbaka till Avalanche lake igen och få visa den för min älskling. 

Andra dagen

Lämna ett svar

Idag åkte vi, Jeppe, Natalie, pappa och K-Ks son (K-K är Lyns syster, hon dog för några år sedan) till The Loop och Avalanche creek. Just nu går det bara att komma till The Loop, därefter är vägen avstängd på grund av branden. Och spår av brand såg vi även vid The Loop, Robert fire år 2003.
På tillbakavägen stannade vi vid Avalanche creek, åt vår matsäck och gick runt lite innan vi tog en av bussarna tillbaka till Apgar Visitor Centre där Lyn hämtade oss.
Anledningen till att hon skjutsar in oss i parken varje gång är för att hon har årskort och därför kör in gratis. Det blir några vändor de här dagarna men lite billigare. 😉

Första dagen.

Lämna ett svar

Sista dagen i Kansas spenderades även den hemma hos Smiths. Vi hade bestämt sedan innan att det var vi som skulle fixa frukost, lunch och middag och så blev det. Trots att Jeppe och Natalie varit lite krassliga fick vi ihop det med bacon och Mickes äggröra till frukost, pasta med skinksås till lunch och currykyckling till middag. Med min kladdkaka och grädde till efterrätt. 🙂
Vi lämnade Kansas vid lunchtid och efter mellanlandning och lite väntetid i Chicago landade vi i Kalispell igår kväll. De ligger ännu en timme efter här, åtta timmar istället för sju.
Lyn och hennes vän Linnea (passande namn ) väntade på oss på flygplatsen och efter ca 45 minuters bilfärd var vi äntligen framme i West Glacier. Som jag har längtat tillbaka hit! 
Typiskt nog startade en skogsbrand borta vid Saint Mary Lake i förrgår vilket innebär att halva Going-to-the-sun-road är stängd. Typ den delen av vägen som är vackrast. Tror inte att den kommer öppna under tiden vi är här men man kan ju alltid hoppas… 😉
Dagen idag har vi gått lite promenad samt fått skjuts av Lyn in i parken till Apgar och Lake McDonald. Inte riktigt badtemperatur i det vattnet precis… 😉 Men väldigt mycket vackrare utsikt än vid poolen hos Smiths. 🙂

Suck

Lämna ett svar

Jag började jobba förra måndagen. Hittills har jag jobbat två dagar… 🙁 Två vab-dagar förra veckan (Micke tog en) och denna veckan blir det minst fyra. Gustav är förkyld. Igen. Han vart frisk i helgen, som tur var när mormor och morfar var här. Men i måndags kom febern tillbaka. Sedan har det gått upp och ner. Det är inte jättehög feber men den finns där och det märks på hans humör. Lägg till lite snor och nys och rosslig hals så har ni Gustavs tillstånd denna veckan.
Anledningen till att jag är hemma alla dagarna denna veckan är för att Micke är på jobbresa på Malta (kommer hem fredag kväll). Och såklart blir ungen sjuk (Oskar är hos mormor och morfar i Småland). Det brukar vara mer regel än undantag att ungarna, eller jag blir sjuka när Micke är bortrest. 

Nåväl, nu verkar det som att G är feberfri men han hostade en hel del inatt så han får vara hemma imorgon också. Vill att hostan ska lägga sig och att han får sova ordentligt på nätterna innan jag skickar tillbaka honom till förskolan. Det är som bekant avsevärt högre tempo där än hemma, trots att troligen inte alla barn är där.

Skjutsade Micke till Arlanda i söndags och såg detta häftiga molnet på vägen hem. 🙂

 

A walk down memory lane

1 svar

USA, 2004.

Igår var det tre veckor tills vi åker. Längtar, ska bli så roligt att få träffa alla igen! 😀
Tyvärr är ju dock Ron, Doris och Quin bortgångna. Kommer kännas konstigt att inte få träffa dem. 🙁