30-årsfest |

Andra helgen i juli var vi bjudna till två 30-årsfester på samma dag (varför har allt en viss förmåga att klumpa ihop sig??), den ena hos Karin (barnfri och heldag/helkväll) och den andra hos Karin (barntillåten och eftermiddag/kväll.

Vi fick inbjudan till den förstnämnda först och i samband med osa sa jag till Micke att han skulle reservera sig lite; vi kom gärna men bara om vi kunde hitta barnvakt till Bubben. Dock svarade han glatt ja, utan några reservationer. Bra jobbat… :024:
Nåja, vi letade barnvakt med ljus och lykta men de som vi kunde tänka oss hade något annat planerat.
Sedan kom midsommarhelgen och med den separationsfasen (misstänkte vi i alla fall) och Oskar blev huuuur jobbig som helst. Vi kunde inte sätta ner honom på golvet, vända ryggen åt honom och gå två meter ifrån honom utan att han började gallskrika, än mindre lämna honom med någon annan. Vi kom fram till att oavsett om vi hade hittat barnvakt så var det uteslutet att lämna bort honom när han var i en sådan fas.
Alternativet var att bara Micke åkte iväg, men dels är det roligare att vara med båda två och dels hade jag fått ett rent hel*ete med Oskar hemma. Det hade i sin tur gjort att Micke inte kunnat slappna av och ha så roligt som han skulle vilja ha eftersom han visste att jag ”brottades” med Oskar (det kallas medkänsla/empati).
Micke hörde av sig till Karin med barnfri fest och sa tack men nej tack och vi bestämde oss för att gå på den barntillåtna grillfesten istället. Så länge någon av oss var i närheten/hade Bubben hos oss så var han lugnet själv.
Vårt beslut var tydligen inte så populärt hos den förstnämnda, vilket jag blev lite förvånad över. Man tror ju att en mamma med två barn har lite mer förståelse… :027:
Nåja, grillfesten var jättemysig trots att det innebar ett nästan konstant bärande/sittande med Oskar :037: