(Photo by Hayli Thompson – The Valierian)
Better late than never! CONGRATULATIONS to our second cousin Quin ”over there”!! He has been accepted to a prestigious journalism program at the University of Montana School of Journalism! Lots of hugs from us and we are so PROUD of you! :029: :040:
Andra helgen i juli var vi bjudna till två 30-årsfester på samma dag (varför har allt en viss förmåga att klumpa ihop sig??), den ena hos Karin (barnfri och heldag/helkväll) och den andra hos Karin (barntillåten och eftermiddag/kväll.
Vi fick inbjudan till den förstnämnda först och i samband med osa sa jag till Micke att han skulle reservera sig lite; vi kom gärna men bara om vi kunde hitta barnvakt till Bubben. Dock svarade han glatt ja, utan några reservationer. Bra jobbat… :024:
Nåja, vi letade barnvakt med ljus och lykta men de som vi kunde tänka oss hade något annat planerat.
Sedan kom midsommarhelgen och med den separationsfasen (misstänkte vi i alla fall) och Oskar blev huuuur jobbig som helst. Vi kunde inte sätta ner honom på golvet, vända ryggen åt honom och gå två meter ifrån honom utan att han började gallskrika, än mindre lämna honom med någon annan. Vi kom fram till att oavsett om vi hade hittat barnvakt så var det uteslutet att lämna bort honom när han var i en sådan fas.
Alternativet var att bara Micke åkte iväg, men dels är det roligare att vara med båda två och dels hade jag fått ett rent hel*ete med Oskar hemma. Det hade i sin tur gjort att Micke inte kunnat slappna av och ha så roligt som han skulle vilja ha eftersom han visste att jag ”brottades” med Oskar (det kallas medkänsla/empati).
Micke hörde av sig till Karin med barnfri fest och sa tack men nej tack och vi bestämde oss för att gå på den barntillåtna grillfesten istället. Så länge någon av oss var i närheten/hade Bubben hos oss så var han lugnet själv.
Vårt beslut var tydligen inte så populärt hos den förstnämnda, vilket jag blev lite förvånad över. Man tror ju att en mamma med två barn har lite mer förståelse… :027:
Nåja, grillfesten var jättemysig trots att det innebar ett nästan konstant bärande/sittande med Oskar :037:
Nyblivna 30-åringen :037:
Grillmästaren :037: (Karins sambo)
Några meter från deras hus låg en lekplats, gungan var populär. Enda gången vi slapp bära/hålla honom i handen :037:
Karin hade bakat godaste cheesecaken jag någonsin smakat! Tog nog sammanlagt fem gånger… :021:
En lite trött men glad Bubbe strax innan vi begav oss hemåt.
Nästan direkt när vi kom hem från Småland var det dags att ta itu med tomten och den blivande gräsmattan. Veckan innan vi åkte iväg hade Nisse varit här med sin lilla grävare och fördelat/jämnat till fyllnadsmassorna vi hade.
På måndagmorgonen efter midsommar kom den första lasten med matjord och Nisse började jämna ut den. Tack och lov för maskiner, vi hade nog fortfarande hållit på om vi skulle gjort det för hand :024:
Såproceduren innehöll fyra moment: krattning, såddning, krattning igen och till sist en runda med gallervälten. Känns skönt att det inte blir någon krattning mer förrän tidigast nästa vår, det var nog det allra tråkigaste (och det som tog mest tid).
Efter ca tre dagars hårt arbete i värsta högsommarvärmen kunde vi sitta på altanen på torsdagkvällen och blicka ut över gräsm.. eh, jag menar jordmattan :037:
Vill inte veta hur många kubikmeter vatten vi gjort av med de senaste veckorna, inte sååå smart att så gräs mitt i sommaren när det slås värme- och solrekord var och varannan dag :024:
Nu är delar av den fylld med gräs, andra delar verkar mest innehålla mollor. Vi ska eventuellt klippa lite i veckan/helgen som kommer, får la se om Micke hittar den gräsklipparen han vill ha. Det duger ju som vanligt inte med vad som helst :031: Nu i början är han mest inne på en cylinderklippare (som en handjagare fast med motor) eftersom det är mest skonsamt mot gräset.
Framsidan på måndagkvällen.
Vi köpte 40 kilo gräsfrön (två säckar), skulle tro att det är ungefär hälften av andra säcken kvar.
Micke drar gallervälten.
Delar av nysådden. 
Denna lille gynnaren hittade jag i gräsmattan-to-be när jag letade efter grässtrån. Inte en aning om vad det är men den ser ganska rolig ut :037:
I söndags hade Toffsis varit borta i sex veckor, rekordet hittills ligger på fyra sen i höstas. Denna gången tror jag dock inte alls på att hon kommer tillbaka tyvärr. Hoppas bara att hon är frisk och mår bra om hon lever och om hon (hemska tanke) är död, att det gick snabbt :035:
Hoppet har nästan övergett mig nu, bara en liten önsketanke längst bak i huvudet finns kvar :009: