Akutenbesök. Igen. 

Japp, det var dags igen.
I onsdags blev Gustav också förkyld (Oskar har varit det sedan i måndags) och vid middagen på kvällen märkte vi att hans andning var mindre bra. Han hade fått astmamedicinerna sedan morgonen men det hjälpte uppenbarligen inte.
Vi lade honom att sova ändå, i hopp om att kvällsdoserna av medicinerna i samband med sömn skulle hjälpa.
Det gjorde de inte. Efter 22-tiden någon gång var han ledsen och kunde inte komma till ro. Andningen var värre och det fanns dessutom en hel del rossel i halsen på honom. Micke ringde Vårdguiden och de, precis som vi själva, tyckte att vi skulle åka in till Astrid Lindgrens barnakut med honom.
Eftersom Micke var tvungen att jobba dagen efter stannade han hemma med Oskar (som låg och sov i godan ro och märkte ingenting) medan jag tog Gustav och körde in.
Vi kom in vid 23.20 och fick sitta och vänta en stund. När vi väl kom fram till inskrivningen gick det dock fort att få ett rum och vid midnatt hade vi, förutom ett akutrum, dessutom fått träffa en sjuksköterska som gav Gustav den första inhalationen. Efter 20 minuter kom en annan sjuksköterska och han fick inhalation nr 2. Hon sa också att hon skulle komma tillbaka strax för att ta ett blodprov på G. Vi väntade och väntade… Ingen förbättring i hans andning. Drygt en timme senare, 01.25, kom sjuksköterskan tillbaka och mätte andningsfrekvensen samt syreupptagningsförmågan. Vid det laget hade han blivit såpass van att han sträckte fram sitt lilla finger så fort han såg den lilla klämman. Sötkorv. Syreupptagningen ligger på strax över 90%. Inte så jättebra alltså…
Sjuksköterskan sade att hon ”kommer strax”, att hon ska prata med doktorn, att det förmodligen blir en inhalation till.
De stackarna hade nog mycket att göra, vi fick vänta till 02.10 innan någon kommer igen. Då var det i alla fall doktorn. Hon lyssnade på lungorna, vilka lät bra men det var ingen förändring i andningen. Hon gick igen med beskedet att hon skulle se till att han får inhalera igen. Efter 10 (!) minuter kom en sjuksköterska med inhalationsgrejer och han fick inhalera en tredje gång, en annan medicin. Sköterskan var gullig och passade Gustav medan jag fick gå på toa (lovely!), hon hämtade lite thé till mig och fixade så att jag fick sitta lite bekvämare på britsen med en filt bakom huvudet.
Efter en liten stund kändes det som att andningen blev värre och här blev jag riktigt orolig. Klockan var nu strax innan 03.00 och efter den fjärde inhalationen fick han även syrgas. Mitt lillskrutt. 🙁
Efter den fjärde inhalationen dröjde det ett tag innan det kom in någon igen. Vid 04.45-tiden kom en sjuksköterska in och sa att doktorn beslutat om att göra en lungröntgen på Gustav eftersom han inte svarade på medicineringen. Han hade somnat så jag bar upp en tröttis till röntgenavdelningen och fick det gjort, han var dock ledsen hela tiden. Tror jag det… Jobbigt att inte få sova ordentligt.
Vid 05.30 kom doktorn in och sade att han skulle läggas in, även detta p.g.a. att hans kropp inte svarade på medicineringen. En liten stund senare kom en sköterska in med flytande kortison som vi fick i honom efter lite gråt och skrik. Han hade varit helt fantastisk under hela natten men nu märktes det att han var sliten. Blodprovet som skulle tagits i början på natten togs någon gång under de sista timmarna i akutrummet, jag fick påminna dem ett par gånger.
Vid 06.15 fick vi äntligen plats i ett rum på barnakutavdelningen och han får även sin femte inhalation. Vi somnade till lite (han sov mer än jag) och strax efter 08.30 kom Micke in till sjukhuset också.
Vi spenderade dagen på sjukhuset och Gustav fick inhalera ett par gånger till, sista gången vid 13-tiden.
Lungröntgen hade visat att det var en liten virusansamling på ena lungan och att det var troligen det som retade andningen. På natten sa akutläkaren också att vi får räkna med att det kan hända fler gånger inom de närmsta åren, innan hans immunförsvar växt till sig ordentligt. Hurra… 🙁

Nåja, det gick ju bra denna gången. Andningen blev normal i fredags men hostan och förkylningen sitter i. I söndags kväll fick han feber och för ett par timmar sedan kom den tillbaka, 38.2. Stackars liten. Känns som att han är mer sjuk än Oskar var. Och jag tyckte att han var sjuk ofta.
Hoppas bara att han är hyfsat frisk till helgen, det är äntligen dags för ett andra försök att åka och hälsa på Emelie (och Christian och Leo) i Götet. Denna gången har vi köpt biljetter till ”I Love Musicals” med Peter Jöback och Helen Sjöholm. My treat, vi firar Emelies födelsedag i efterskott. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.