Oskar tyckte ju att det var roligt att springa Minimaran i våras och jag hade redan innan dess anmält honom till Lidingö knattelopp (1,7 km) och mig till tjejloppet. Tack och lov var knatteloppet och tjejloppet samma dag så efter frukost igår körde vi ut till Lidingö. Efter hämtning av våra nummerlappar på Lidingövallen gick vi till Grönsta och laddade upp med korv och hamburgare. Inte världens bästa uppladdning kanske men det var i princip det som fanns att tillgå. Nästa gång måste vi verkligen ta med oss matsäck med lite bättre mat. För ja, Oskar ville springa på Lidingö nästa år också, han tyckte att det var jättekul. Och han var superduktig, sprang nästan hela vägen (Minimaran gick han nästan hela vägen och den var 400 m kortare). Är så stolt över honom, älskade lillgos. Nästa år har han åldern inne för att springa Lilla Lidingöloppet (samma sträcka som Knatteloppet).
Jag lyckades mindre bra men återigen har jag i princip ingen löpträning i kroppen och jag sprang på två minuter bättre tid än Tjejmilen för några veckor sedan. Lite intressant med tanke på att tjejloppet på Lidingö är ett terränglopp och Tjejmilen ett stadslopp. Det är mycket roligare att springa på Lidingö i alla fall, tycker om underlaget och den vackra naturen.
Jag fick ont i höften nästan meddetsamma och när det var 2 km kvar fick jag någon konstig smärta i vänster vad. Inte en aning om vad det kan vara, hoppas det går över snart. Höften känns sådär, hoppas det också går över snabbt.
Kusin Hannis hann med en snabbvisit ut till ön innan hon åkte hem till Växjö. Härligt att träffs, om än bara för en liten stund. 🙂
Har funderingar på att kanske försöka ta Tjejklassikern nästa år ändå. Hade inte tänkt göra det men nu har jag ju faktiskt gjort en fjärdedel… Kanske lika bra att fortsätta med resten också. 😉
I så fall blir det Tjejvasan i februari, Tjejvättern i juni och avslutning i Vansbro med tjejsimmet i juli. Den som lever får se. 🙂