Ja alltså, den där ungen har råkat ut för mer under de 11 månader han har varit hos oss än vad hans storebror har råkat ut för under hela sin livstid…
Idag var det dags för ett nytt tandläkarbesök.
Han höll på att leka under bordet när jag åt frukost och rätt som det är hör jag hur han trillar pladask och börjar skrika. Men som jag skrev i inlägget om getingsticket så har lillskrutt en benägenhet att skrika ganska mycket vilket innebar att jag inte brydde mig så mycket de första sekunderna. Sedan tog han i ännu mer (ungefär som när han blev stucken) och då förstod jag att det var ganska illa. Jag tittade ner och såg Gustav och blod. Jippie…
Han blödde en hel del,  mer än förra gången han slog i munnen/tänderna (ca en månad sedan) och han var skitledsen. Tror jag det, det kan inte ha varit skönt.
Jag ringde till tandläkarna inne i Bro och fick som tur var komma meddetsamma. Vi packade ihop oss snabbt och körde in och fick konstaterat att det inte var någon större fara. Han hade bitit av den lilla senan som sitter längst upp i tandköttet mellan framtänderna men det är tydligen ganska vanligt och läker ihop av sig självt. Ibland kan det tydligen vara positivt då det kan bli ganska mycket mellanrum mellan de permanenta framtänderna om den senan är för tight.
Däremot tyckte tandläkaren att det var lite konstigt att den ena framtanden som inte spruckit fram ännu var blå. Jag sa att den har varit så i minst en månad och då fick vi en tid om en månad för att kolla igen.

 Jag och lillskrutt precis innan olyckan.