Japp, jag vet att jag skrev i september att det inte skulle bli så mycket politik i bloggen och detta är undantaget som bekräftar regeln, jag kan helt enkelt inte låta bli :031:

Ett välskrivet inlägg på Newsmill av Helena von Schantz om jämställdhet i allmänhet och inkvotering/lag om föräldraförsäkring i synnerhet.
Jag fastnade först och främst för följande meningar:

”Det beror antagligen på att de flesta feminister och en stor del av politikerna tillhör en utbildad, urban medelklass som lever i jämställda förhållanden, satsar på sina karriärer och som ser mansdominerade bolagsstyrelser, och det ojämna uttaget i föräldraförsäkringen som de största jämställdhetsbristerna. Men för de allra flesta kvinnor är det första en axelryckning och det andra en viktig rättighet till självbestämmande och familjeplanering. Det här skapar ett stort glapp mellan folket och de styrande. Det glappet är både odemokratiskt och osunt. Som politiker bör man företräda väljarna, inte sig själv.”

”Frågan är om vi ger män samma frihet att låta bli och kvinnor samma frihet att göra karriär? Kan pojkar och flickor välja pluggnivå, linjer, beteenden efter eget huvud? Jag tror inte det. Jag tror att kön och synen på kön styr och  begränsar våra livsval.  Men här är det normer, värderingar och attityder som behöver ändras om vi ska ge varandra ökad frihet – inte lagar.”

”Finns det någon som tror att vi kommer närmare min drömvärld med hjälp av kvotering? Jag tror tvärtom att kvotering och statlig detaljstyrning gör oss mindre jämställda. Och därför blir paradoxalt nog min viktigaste jämställdhetsfråga att bekämpa just den kvotering som för så många framstår som lösningen på alla jämställdhetsproblem.”