Idag fyllde mitt lillgos 5 år, sanslöst vad tiden går fort! Häromdagen sa han ”mamma, när jag fyller fem år kan du väl ändå inte kalla mig lillgos längre, då är jag ju ett storgos!” Men näpp, han kommer alltid vara mitt lillgos! :003:
Dagen började med att Josh och hans kollega från Innovativ Trädvård kom och började fälla de flesta träden på tomten som var kvar sedan det var skog här (här ser ni hur det såg ut alldeles i början, huset ligger ungefär där vedlavan ligger på sista bilden).
En given hit hos Oskar som knappt han med att äta frukost eftersom han var fullt upptagen med att kolla när Josh klättrade runt i trädkronorna. :037:
Oskar fick några småpresenter på förmiddagen, bl.a. lite mer lego och pussel (han fick en hel del i lördags när släkten firade honom) men höjdpunkten var nog när vi körde iväg till XXL i Bromma i eftermiddags. Vi sa bara att det var en överraskning och när vi väl kom in i affären gissade han ”fel” några gånger innan han lyckades; han skulle få en ny cykel! Och lyckan var total, såklart. :031:
I fredags lärde han sig nämligen att cykla ordentligt! Morfar och Jeppe satte dit pedalerna (vi tog bort dem förra sommaren och han har använt den som en springcykel sedan dess) och på eftermiddagen, efter knappt 20 minuters övning på gatan utanför huset, cyklade han nästan hela vägen ner till stranden. I nedförsbacken precis innan man svänger ner mot stranden gick det dock för fort för honom (han hade inte riktigt koll på hur man bromsar med fötterna och handbromsen var trasig) och han vurpade rejält. Det läskigaste var att bara se honom rulla iväg utan att göra något, fy sjutton vilken ångest i mitt arma mammahjärta! :015:
Han hade kunnat krocka med en bil, en gående, vad som helst. Som tur var kom det inget möte och han vurpade i vägkanten. Lite skrapsår på armarna, i ansiktet och på bröstet och en chockad lillgos blev skadefacit. Efter att han lugnat ner sig fick vi honom att hoppa upp på cykeln igen och cykla den lilla biten som var kvar. Otroligt modigt gjort! När vi kom ner till stranden sa han ”mamma, jag skulle ha lyssnat på dig och inte cyklat så fort”. Undrar om han kommer erkänna sådant när han är äldre… :031:
Nåja, han kan numera som sagt cykla, nu ser det ut som om han aldrig gjort något annat och belöningen blev en ny cykel och coola cykelhandskar. :038:
Tanken var att jag skulle blogga en massa de närmaste dagarna eftersom jag har massor med bilder från den senaste dryga veckan när familjen varit här. Men det får vänta lite då båda våra stationära datorer är nermonterade eftersom de ska flytta in i nya kontoret.
Förhoppningsvis dröjer det dock inte alltför länge. :037: