Kategoriarkiv: Tankar och tyckande

Ge blod!

 

Äntligen har även jag fått tummen ur och blivit blodgivare. Tanken har funnits där länge men av någon anledning har jag inte kommit till skott förrän nu.

Igår var jag till Blodcentralen vid Hötorget och tappades ur på 4,5 dl blod. Den enda ”biverkningen” jag kände efteråt var lite lätt yrsel och idag är jag jättetörstig hela tiden. Konstigt :031:
Jag låg och funderade på många saker på britsen, bl.a. på hur många människor som hade gått och gett blod om det enbart hade varit för sin egen skull. Ponera att det skulle upprätthållas en blodbank med ditt blod för säkerhets skull. Ingen annan får det, bara du själv om du skulle vara med om en olycka/sjukdom/etc. Hade fler givit blod då?
Eller tänk dig att du inte får tillgång till varken blod eller organ om du själv inte är blodgivare/organdonator. Hade fler rännt iväg till blodcentralerna och skrivit in sig i donationsregistret?
Intressant tanke…

Efter den givmilda handlingen var det dags för ett besök hos NidiaMohair, enbart för min egen skull. Man måste ju ha lite balans. :031:
Det var ett halvår sedan så det var definitivt välbehövligt med både klippning och färgning, nu känner jag mig nästan som en ny människa :040:

Bebis+guldnougat

=sant!!!

Jag och mamma stod i kön på Willys i lördags. Framför oss står en mamma med två döttrar. Dotter ett var runt 10 år och dotter två satt i babyskyddet i varuvagnen och var max 6 månader. Alltså, jag skriver det igen; MAX ett halvår.
Och vad gjorde bebisen? Jo, förstår ni, på de minuterna vi stod i kön (5-10 min) sög hon i sig en hel guldnougat. Ja, ni läste rätt, en hel guldnougat.
MEN SERIÖST!!!! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK???? :014:
Jag var så nära att säga något men fick bita mig i tungan både en och två gånger för att inte öppna munnen.

Jag har sagt det innan och jag säger det igen; det är helt sjukt att man måste genomgå en massa lämplighetstester när man adopterar men kan man bara avla själv så får vilka jävla idioter som helst skaffa barn.
Föräldrakörkort hade inte varit så dumt!
Och nej, jag är absolut inte perfekta föräldern (finns förresten inga sådana), men så fruktansvärt oansvarig är jag inte att jag låter en liten bebis äta godis/snask. Det där var ett övertramp som heter duga, på gränsen till barnmisshandel i mina ögon.

Hanne Kjöller

Ramlade över denna artikeln i DN i början på veckan. Kan inte annat än att hålla med henne. Speciellt det sista stycket:

”Jag ser kvinnor – generellt – som kompetenta och rationella. Och därmed som förmögna att ta ansvar för de val de gör. Jag ser kvinnor som handlingskraftiga subjekt, inte som passiva objekt – offer för en rad omständigheter.”

Det är feminism för mig; att tro att det egna könet är fullt kapabelt att göra och ta ansvar för det det gör. Inte att gnälla och tycka synd om sig själv och skylla allt på samhället.

Apropå ingenting.

Japp, jag vet att jag skrev i september att det inte skulle bli så mycket politik i bloggen och detta är undantaget som bekräftar regeln, jag kan helt enkelt inte låta bli :031:

Ett välskrivet inlägg på Newsmill av Helena von Schantz om jämställdhet i allmänhet och inkvotering/lag om föräldraförsäkring i synnerhet.
Jag fastnade först och främst för följande meningar:

”Det beror antagligen på att de flesta feminister och en stor del av politikerna tillhör en utbildad, urban medelklass som lever i jämställda förhållanden, satsar på sina karriärer och som ser mansdominerade bolagsstyrelser, och det ojämna uttaget i föräldraförsäkringen som de största jämställdhetsbristerna. Men för de allra flesta kvinnor är det första en axelryckning och det andra en viktig rättighet till självbestämmande och familjeplanering. Det här skapar ett stort glapp mellan folket och de styrande. Det glappet är både odemokratiskt och osunt. Som politiker bör man företräda väljarna, inte sig själv.

”Frågan är om vi ger män samma frihet att låta bli och kvinnor samma frihet att göra karriär? Kan pojkar och flickor välja pluggnivå, linjer, beteenden efter eget huvud? Jag tror inte det. Jag tror att kön och synen på kön styr och  begränsar våra livsval.  Men här är det normer, värderingar och attityder som behöver ändras om vi ska ge varandra ökad frihet – inte lagar.

”Finns det någon som tror att vi kommer närmare min drömvärld med hjälp av kvotering? Jag tror tvärtom att kvotering och statlig detaljstyrning gör oss mindre jämställda. Och därför blir paradoxalt nog min viktigaste jämställdhetsfråga att bekämpa just den kvotering som för så många framstår som lösningen på alla jämställdhetsproblem.