Ja, nu är vi hemma igen. Jag fick tillbringa min 36-årsdag med att resa. Grattis till mig. 😉
Vi är alla rejält jet-laggade, får la se när det går över.

Sista dagen idag. Det känns konstigt. Tiden har gått fort och hälften av mig vill stanna kvar. Men hälften av mig längtar hem och hittar alla möjliga positiva saker med att komma hem; att få sova i min säng, äta riktig mat, slippa leva i en resväska, osv.
Idag sade vi först adjö till Lisa (mammas kusin) och K-Ks son. Sorgligt såklart, vem vet när vi träffas igen. Vem vet när vi alla träffas igen…
Efter de hade kört var Lyns vän och granne Linnea så snäll och hängde med oss upp till Polebridge (för att slippa betala entrén), en liten liten by upp mot kanadensiska gränsen. Mycket charmigt ställe och som vanligt när det gäller Glacier National Park – fantastiska vyer. 
Vi fikade goda pajer och gick en liten vandringsslinga på några hundra meter och lärde oss samtidigt om platsen.
På vägen tillbaka stannade Linnea och dem (mamma, pappa, Jeppe och Natalie) helt plötsligt. Det visade sig vara en hjort som stod ute på ängen. Vackert! 🙂
På vägen syntes spår från Roberts fire (2003), precis som vid The Loop och Lake McDonald. En rejäl brand.

Idag åkte vi, Jeppe, Natalie, pappa och K-Ks son (K-K är Lyns syster, hon dog för några år sedan) till The Loop och Avalanche creek. Just nu går det bara att komma till The Loop, därefter är vägen avstängd på grund av branden. Och spår av brand såg vi även vid The Loop, Robert fire år 2003.
På tillbakavägen stannade vi vid Avalanche creek, åt vår matsäck och gick runt lite innan vi tog en av bussarna tillbaka till Apgar Visitor Centre där Lyn hämtade oss.
Anledningen till att hon skjutsar in oss i parken varje gång är för att hon har årskort och därför kör in gratis. Det blir några vändor de här dagarna men lite billigare. 😉

Sista dagen i Kansas spenderades även den hemma hos Smiths. Vi hade bestämt sedan innan att det var vi som skulle fixa frukost, lunch och middag och så blev det. Trots att Jeppe och Natalie varit lite krassliga fick vi ihop det med bacon och Mickes äggröra till frukost, pasta med skinksås till lunch och currykyckling till middag. Med min kladdkaka och grädde till efterrätt. 🙂
Vi lämnade Kansas vid lunchtid och efter mellanlandning och lite väntetid i Chicago landade vi i Kalispell igår kväll. De ligger ännu en timme efter här, åtta timmar istället för sju.
Lyn och hennes vän Linnea (passande namn ) väntade på oss på flygplatsen och efter ca 45 minuters bilfärd var vi äntligen framme i West Glacier. Som jag har längtat tillbaka hit! 
Typiskt nog startade en skogsbrand borta vid Saint Mary Lake i förrgår vilket innebär att halva Going-to-the-sun-road är stängd. Typ den delen av vägen som är vackrast. Tror inte att den kommer öppna under tiden vi är här men man kan ju alltid hoppas… 😉
Dagen idag har vi gått lite promenad samt fått skjuts av Lyn in i parken till Apgar och Lake McDonald. Inte riktigt badtemperatur i det vattnet precis… 😉 Men väldigt mycket vackrare utsikt än vid poolen hos Smiths. 🙂