Kategoriarkiv: Gustav

Akutenbesök. Igen. 

Japp, det var dags igen.
I onsdags blev Gustav också förkyld (Oskar har varit det sedan i måndags) och vid middagen på kvällen märkte vi att hans andning var mindre bra. Han hade fått astmamedicinerna sedan morgonen men det hjälpte uppenbarligen inte.
Vi lade honom att sova ändå, i hopp om att kvällsdoserna av medicinerna i samband med sömn skulle hjälpa.
Det gjorde de inte. Efter 22-tiden någon gång var han ledsen och kunde inte komma till ro. Andningen var värre och det fanns dessutom en hel del rossel i halsen på honom. Micke ringde Vårdguiden och de, precis som vi själva, tyckte att vi skulle åka in till Astrid Lindgrens barnakut med honom.
Eftersom Micke var tvungen att jobba dagen efter stannade han hemma med Oskar (som låg och sov i godan ro och märkte ingenting) medan jag tog Gustav och körde in.
Vi kom in vid 23.20 och fick sitta och vänta en stund. När vi väl kom fram till inskrivningen gick det dock fort att få ett rum och vid midnatt hade vi, förutom ett akutrum, dessutom fått träffa en sjuksköterska som gav Gustav den första inhalationen. Efter 20 minuter kom en annan sjuksköterska och han fick inhalation nr 2. Hon sa också att hon skulle komma tillbaka strax för att ta ett blodprov på G. Vi väntade och väntade… Ingen förbättring i hans andning. Drygt en timme senare, 01.25, kom sjuksköterskan tillbaka och mätte andningsfrekvensen samt syreupptagningsförmågan. Vid det laget hade han blivit såpass van att han sträckte fram sitt lilla finger så fort han såg den lilla klämman. Sötkorv. Syreupptagningen ligger på strax över 90%. Inte så jättebra alltså…
Sjuksköterskan sade att hon ”kommer strax”, att hon ska prata med doktorn, att det förmodligen blir en inhalation till.
De stackarna hade nog mycket att göra, vi fick vänta till 02.10 innan någon kommer igen. Då var det i alla fall doktorn. Hon lyssnade på lungorna, vilka lät bra men det var ingen förändring i andningen. Hon gick igen med beskedet att hon skulle se till att han får inhalera igen. Efter 10 (!) minuter kom en sjuksköterska med inhalationsgrejer och han fick inhalera en tredje gång, en annan medicin. Sköterskan var gullig och passade Gustav medan jag fick gå på toa (lovely!), hon hämtade lite thé till mig och fixade så att jag fick sitta lite bekvämare på britsen med en filt bakom huvudet.
Efter en liten stund kändes det som att andningen blev värre och här blev jag riktigt orolig. Klockan var nu strax innan 03.00 och efter den fjärde inhalationen fick han även syrgas. Mitt lillskrutt. 🙁
Efter den fjärde inhalationen dröjde det ett tag innan det kom in någon igen. Vid 04.45-tiden kom en sjuksköterska in och sa att doktorn beslutat om att göra en lungröntgen på Gustav eftersom han inte svarade på medicineringen. Han hade somnat så jag bar upp en tröttis till röntgenavdelningen och fick det gjort, han var dock ledsen hela tiden. Tror jag det… Jobbigt att inte få sova ordentligt.
Vid 05.30 kom doktorn in och sade att han skulle läggas in, även detta p.g.a. att hans kropp inte svarade på medicineringen. En liten stund senare kom en sköterska in med flytande kortison som vi fick i honom efter lite gråt och skrik. Han hade varit helt fantastisk under hela natten men nu märktes det att han var sliten. Blodprovet som skulle tagits i början på natten togs någon gång under de sista timmarna i akutrummet, jag fick påminna dem ett par gånger.
Vid 06.15 fick vi äntligen plats i ett rum på barnakutavdelningen och han får även sin femte inhalation. Vi somnade till lite (han sov mer än jag) och strax efter 08.30 kom Micke in till sjukhuset också.
Vi spenderade dagen på sjukhuset och Gustav fick inhalera ett par gånger till, sista gången vid 13-tiden.
Lungröntgen hade visat att det var en liten virusansamling på ena lungan och att det var troligen det som retade andningen. På natten sa akutläkaren också att vi får räkna med att det kan hända fler gånger inom de närmsta åren, innan hans immunförsvar växt till sig ordentligt. Hurra… 🙁

Nåja, det gick ju bra denna gången. Andningen blev normal i fredags men hostan och förkylningen sitter i. I söndags kväll fick han feber och för ett par timmar sedan kom den tillbaka, 38.2. Stackars liten. Känns som att han är mer sjuk än Oskar var. Och jag tyckte att han var sjuk ofta.
Hoppas bara att han är hyfsat frisk till helgen, det är äntligen dags för ett andra försök att åka och hälsa på Emelie (och Christian och Leo) i Götet. Denna gången har vi köpt biljetter till ”I Love Musicals” med Peter Jöback och Helen Sjöholm. My treat, vi firar Emelies födelsedag i efterskott. 🙂

Söndag på Lidingö

Oskar tyckte ju att det var roligt att springa Minimaran i våras och jag hade redan innan dess anmält honom till Lidingö knattelopp (1,7 km) och mig till tjejloppet. Tack och lov var knatteloppet och tjejloppet samma dag så efter frukost igår körde vi ut till Lidingö. Efter hämtning av våra nummerlappar på Lidingövallen gick vi till Grönsta och laddade upp med korv och hamburgare. Inte världens bästa uppladdning kanske men det var i princip det som fanns att tillgå. Nästa gång måste vi verkligen ta med oss matsäck med lite bättre mat. För ja, Oskar ville springa på Lidingö nästa år också, han tyckte att det var jättekul. Och han var superduktig, sprang nästan hela vägen (Minimaran gick han nästan hela vägen och den var 400 m kortare). Är så stolt över honom, älskade lillgos.  Nästa år har han åldern inne för att springa Lilla Lidingöloppet (samma sträcka som Knatteloppet).
Jag lyckades mindre bra men återigen har jag i princip ingen löpträning i kroppen och jag sprang på två minuter bättre tid än Tjejmilen för några veckor sedan. Lite intressant med tanke på att tjejloppet på Lidingö är ett terränglopp och Tjejmilen ett stadslopp. Det är mycket roligare att springa på Lidingö i alla fall, tycker om underlaget och den vackra naturen.
Jag fick ont i höften nästan meddetsamma och när det var 2 km kvar fick jag någon konstig smärta i vänster vad. Inte en aning om vad det kan vara, hoppas det går över snart. Höften känns sådär, hoppas det också går över snabbt.
Kusin Hannis hann med en snabbvisit ut till ön innan hon åkte hem till Växjö. Härligt att träffs, om än bara för en liten stund. 🙂

 

Har funderingar på att kanske försöka ta Tjejklassikern nästa år ändå. Hade inte tänkt göra det men nu har jag ju faktiskt gjort en fjärdedel… Kanske lika bra att fortsätta med resten också. 😉
I så fall blir det Tjejvasan i februari, Tjejvättern i juni och avslutning i Vansbro med tjejsimmet i juli. Den som lever får se. 🙂

Älskade snäcka

Ems var här på snabbvisit häromdagen. Hon kom i tisdagskväll lagom till middagen och körde på onsdagsmorgonen. Så härligt att få träffa henne igen, alldeles för längesedan senast. Vi träffades i och för sig hemma hos mina föräldrar i julas men hon har inte varit här sedan våren 2014 när Gustav var bebis. Ett bra tag sedan… 😉

Oskars önskan; att Ems skulle läsa saga för honom. 🙂

 

 

På morgonen innan Ems körde.

 

 

Smile! 🙂

 

 

Helgen

Lillskrutten är mycket bättre nu, andningen ordnade upp sig igår eftermiddag. Så skönt!
Istället för GBG-helg blev det lite plantering istället. Äntligen fick jag dit syrener på kortsidan av altanen mot vägen. Blir finemang när de växt till sig lite. Insynsskydd och underbar doft! Nästa projekt blir nog ett par bärbuskar vid lekstugan.

Före

 

 

Efter

 

 

Lite vila efter svettig plantering. 🙂

 

 

En av de värsta dagarna

Det blev inget Midnattslopp för mig i år heller. Inte Göteborg överhuvudtaget.
Gustavs förkylning blev till förkylningsastma med andnöd och eftersom Micke var iväg på sin mormors begravning idag blev det jag som fick ta vabbandet. Vi var på besök på vårdcentralen i förmiddags och fick Airomir utskrivet men trots två omgångar med den hade lillskruttet fortfarande svårt att andas. 
På eftermiddagen tog jag beslutet att åka in till barnakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vi var där i ca 3 timmar totalt och han fick inhalera Ventoline två omgångar och Ventoline plus en medicin till i två omgångar. Efter de sista omgångarna blev det lite bättre och vi fick åka hem igen. Andningen är fortfarande ansträngd men han är piggare och på bättre humör så jag hoppas det släpper imorgon.
Usch, jag var riktigt rädd där ett tag…
Otroligt läskigt när det sätter sig på andningen. Det gjorde aldrig det på Oskar, han hostade bara mycket men hade aldrig andnöd på det viset.
Nu blir det puff med Gustav också varje gång han är förkyld. Hoppas det växer bort som det gjort på Oskar.

Matt lillskrutt i receptionen på barnakuten.

 

 

Han lärde sig snabbt hur man gör. 🙂

 

 

Hej hopp

Vi har nog äntligen kommit in i rätt dygnsrytm igen men det tog tid. I alla fall för mig, det hängde i i över en vecka.
Vi har hunnit med att börja jobba, börja förskolan, vabba och lite sjukdomar. Först åkte jag på migrän och bihåleont. Sen var det dags att vabba lite. Och i onsdags var jag med om något riktigt läskigt. Satt i personalrummet på jobbet och helt plötsligt blev jag jätteyr, illamående och började kallsvettas. Fick ligga kvar där i ett par timmar eftersom jag inte vågade ta bilen hem.
Ringde vårdguiden och fick rekommendation att boka tid hos vårdcentralen. Gjorde det och i torsdags var jag dit. Efter en halvtimmes undersökningar av en helt ok doktor (det är annars ganska ovanligt med kompetenta läkare och sjuksköterskor på Bro VC) fick jag diagnosen kristallsjuka. Jag har alltid trott att man blir jättedålig och sängliggande men det finns tydligen olika grader. Mitt låga blodtryck gjorde nog knappast saken bättre heller.
Efter telefonkontakt med sjukgymnast i fredags gjorde jag några övningar och idag känns det mycket bättre. Skönt! 🙂

Nästa helg är det dags för helg hos Ems och Midnattsloppet. Ser verkligen fram emot det och eftersom jag inte kunde springa förra året hoppas jag att kristallerna har lagt sig på plats till lördag. 🙂

Drickmuggarna vi köpte på Worlds of fun funkar bra som smoothiemuggar också. 🙂

 

 

 

 

Äntligen hemma!

Ja, nu är vi hemma igen. Jag fick tillbringa min 36-årsdag med att resa. Grattis till mig. 😉
Vi är alla rejält jet-laggade, får la se när det går över.

Polebridge

Sista dagen idag. Det känns konstigt. Tiden har gått fort och hälften av mig vill stanna kvar. Men hälften av mig längtar hem och hittar alla möjliga positiva saker med att komma hem; att få sova i min säng, äta riktig mat, slippa leva i en resväska, osv.
Idag sade vi först adjö till Lisa (mammas kusin) och K-Ks son. Sorgligt såklart, vem vet när vi träffas igen. Vem vet när vi alla träffas igen…
Efter de hade kört var Lyns vän och granne Linnea så snäll och hängde med oss upp till Polebridge (för att slippa betala entrén), en liten liten by upp mot kanadensiska gränsen. Mycket charmigt ställe och som vanligt när det gäller Glacier National Park – fantastiska vyer. 
Vi fikade goda pajer och gick en liten vandringsslinga på några hundra meter och lärde oss samtidigt om platsen.
På vägen tillbaka stannade Linnea och dem (mamma, pappa, Jeppe och Natalie) helt plötsligt. Det visade sig vara en hjort som stod ute på ängen. Vackert! 🙂
På vägen syntes spår från Roberts fire (2003), precis som vid The Loop och Lake McDonald. En rejäl brand.

 

Andra dagen

Idag åkte vi, Jeppe, Natalie, pappa och K-Ks son (K-K är Lyns syster, hon dog för några år sedan) till The Loop och Avalanche creek. Just nu går det bara att komma till The Loop, därefter är vägen avstängd på grund av branden. Och spår av brand såg vi även vid The Loop, Robert fire år 2003.
På tillbakavägen stannade vi vid Avalanche creek, åt vår matsäck och gick runt lite innan vi tog en av bussarna tillbaka till Apgar Visitor Centre där Lyn hämtade oss.
Anledningen till att hon skjutsar in oss i parken varje gång är för att hon har årskort och därför kör in gratis. Det blir några vändor de här dagarna men lite billigare. 😉