I februari var jag och Micke på akuten på Astrid Lindgren med Gustav (rejäl förkylning och vi var oroliga för lillbebis syresättning) medan Oskar var hemma med mormor (bra timing).
Ikväll var det dags igen. Pojkarna lekte inne i Gustavs rum och plötsligt hörde jag hur Gustav blev jätteledsen och när jag kom in satt han i sittsäcken nedanför soffan och grät.
Jag tog upp honom och tröstade och efter en liten stund hade han lugnat ner sig. Försökte ställa ner honom på golvet men då började han gallskrika och vägrade gå. Jag kollade ben och fötter men såg inget så han fick sitta hos mig lite till.
Sedan tog jag med honom ner till köket för att börja laga middag (klockan var ca 17) men när jag ställde ner honom gjorde han likadant igen.
Jag kollade ben och fötter igen och hans vänsterfot var alldeles röd, svullen och varm.
Stackars lillskrutt! Jag började misstänka att vi kanske var tvungna att strunta i att laga middag och ta bilen in till akuten istället.
Jag ringde Micke och istället för att åka iväg och kolla på bil fick han sätta sig på tåget hem istället. Efter det ringde jag till Vårdguiden och fick prata med en Malin som tyckte att vi skulle åka in med honom eftersom han var så ledsen och inte ville använda foten.
Barnen och jag värmde lite middag som blev över från igår och åt, under den tiden var Gustav lugn och åt rejält med mat. Sedan körde vi bort till stationen för att möta upp Micke. Vi pratade lite och kom fram till att det var bäst att en av oss stannade hemma med Oskar, det blev jag eftersom jag inte känner mig riktigt kry (lite ont i halsen och snuvig).
De kommer hem vilken minut som helst nu, det tog hela kvällen (18.30 till 22.15).
Men lillskrutten blev röntgad och undersökt och det visade sig vara en liten fraktur i foten. Inget som de gipsar, det ska läka ihop av sig själv på några veckor.
Nu ligger han och sover gott i sin säng och jag hoppas verkligen att kommer kunna sova inatt! Stackars mitt lillskrutt, både förkyld och brutet ben i foten. 

Han höll humöret uppe i alla fall.