Den 30/12 körde jag och Micke ner till Småland. Oskar hade inte tid att komma och säga hej när vi anlände, han var fullt upptagen med att hjälpa till med veden och att köra traktor. :031:
Helgen blev lugn, med kalkonmiddag på nyårsafton. Oskar fick gå och lägga sig på kvällen eftersom han var så trött men vaknade ledsen när vi sköt upp raketerna. Han ville inte titta på resten utan ville bara gå och lägga sig igen. Kanske nästa år… :037:

Alla bilder är tagna på nyårsafton (på nyårsdagens morgon hade all frost försvunnit och hösttråkvädret var tillbaka igen, kul kul…), och på eftermiddagen gick jag och Micke en långpromenad själva. Vi gick till ett område där höststormarna blåst omkull en grupp träd (se bilderna) och sedan till kraftverket där luckorna var delvis öppna.
Vattnet forsade och virvlade vilt. Jag vet inte varför men jag är så fascinerad av just det där… Jag gick ner till åkanten och ställde mig och tittade rakt in i virvlarna och skummet. Kunde inte låta bli att tänka ”vad händer om jag kastar mig i…”, ”hur långt under vattnet hamnar jag och hur lång tid tar det tills jag virvlar ut i ån…”, osv… En aning knäppt jag vet, men jag vet också minst en till som tänker likadant så jag är i alla fall inte ensam. :031:

På måndagen körde vi hem igen och den kommande veckan var Oskar och jag lediga och hade massa tid tillsammans, bl.a. hälsade vi på Lili i Järvastaden.
Jag fick lite föräldraledighetsflashback och det var faktiskt inte alls så dumt… Tycker Micke kan höja sin lön lite till så att jag kan bli lyxhustru på halvtid åtminstone. :031: