Dagsarkiv: 21 september, 2010

Fortfarande massa snörvel

Lämna ett svar

En av få fördelar att vara sjuk är att man kan bombardera sin blogg med massa mer eller mindre vettiga inlägg :031:
Är ännu snörvligare idag så onsdag-torsdag är jag hemma.
Verkar som att Bubben inte har en jättebra dag idag heller. Efter en förmiddag med massa gnäll, alldeles för lite sömn (inte ens en timme) och lite mer gnäll så är han och pappa i Barkarby och letar bl.a. nya skor till lillkillen.
Hoppas att det är tänderna som spökar och att inte Oskar också är på väg att bli sjuk :015:

Hade velat sitta framför min ”nya” dator (den är upphottad med bl.a. nytt moderkort, ny processor och Windows 7) och greja med fotona jag tog på Bubben förra måndagen på babysimmet, men orkar inte. Ligger i soffan med lilla bärbara istället :037:
Rekordet hittills är 11 nysningar i rad, någon som kan slå det? :031:

Svar på kommentar

1 svar

Svar till den som lämnade kommentaren i ”Snörvel och provokation”-inlägget:

Håller med dig om att det var anmärkningsvärt att partiledarna jublade såpass mycket trots resultatet. Som vanligt kändes det som att de inte riktigt hade koll på vad som hände egentligen…
Wetterstrand är dock ingen jag sympatiserar med, hon har alldeles för intetsägande utstrålning, fanatisk och har dessutom svårt att hålla sig lugn, vilket vi fick se exempel på under debatterna före valet.
Mona Sahlin var förvisso lugn men förstår verkligen inte varför hon måste prata till alla som om de vore fem år gamla… (Är hon månde gammal förskollärare??).
Reinfeldt var som en statsminister bör vara, lugn och lite reserverad. Jag har dock lite  svårt för honom också, mest beroende på att han känns lika världsfrånvänd som alla de andra partiledarna.
Regeringen ärvde en urusel migrationspolitik av bidragsregeringen som satt innan och än så länge har de inte gjort speciellt mycket för att ändra på den till det bättre, tyvärr.

Två av de största anledningarna till att jag röstade blått:
1. Jag vill absolut inte ha Mona Sahlin som statsminister och inte Ohly som någon sorts minister överhuvudtaget.

2. Jag anser att fyra år är för kort tid för att kunna åstadkomma några större förändringar när det gäller politik på riksdagsnivå. Jag ger dem gärna fyra år till, men har det inte hänt något radikalt då inom flera områden (som t.ex. migrationspolitiken och vård/skola/omsorg) så är det inte alls säkert att det blir en blå röst i nästa val.