Snart, snart är jag ikapp! :031:  :020:

Dagen efter Oskars födelsedags var det dags för namngivning (bättre sent än aldrig!) och födelsedagskalas.
Ett par veckor innan fick Micke en snilleblixt; varför inte ha en liten ceremoni i Kvistabergs observatorie som ligger ett stenkast från vårt hus…? Han kontaktade hembygdsföreningens ordförande Börje och fick numret till PeO som bor i ett hus nästan bredvid. Absolut att vi fick ha en liten ceremoni däruppe och både han och Börje erbjöd sig att prata en liten stund (PeO om det tekniska – han har varit med och byggt det största teleskopet, och Börje om historien bakom).

Varför i hela fridens namn där tänker säkert ni nu. Jo, vi har ju hela tiden sagt att vi inte ska döpa Oskar (han ska få välja själv när han blir tillräckligt stor för att förstå vad det handlar om), men vi ville ändå ha något ceremoniaktigt. Observatoriet är inte bara ett lite annorlunda ställe utan för oss betyder det upptäckarglädje, lusten att lära och är en symbol för vetenskap. Sådant som vi hoppas Oskar bär på inom sig :037:  Dessutom någorlunda fritt från religiösa aspekter, kan inte bli bättre! :040:

Jag får väl erkänna att det inte var så väldigt mycket som var planerat inför spektaklet men det gick bra ändå! Improvisation is the shit! :031: Tur att jag är van vid att prata inför folk och stå ”på scen” annars hade jag nog ballat ur av nervositet av att inte veta vad jag (och alla andra) skulle säga och göra :037:
Klart att jag i efterhand kommer på ofantligt många saker man kunde gjort och/eller sagt men men, får la ta det med nästa barn… Eller nåt… :024:

Trots att Börje och PeO var lite mer snacksaliga än vad vi trodde de skulle vara (barnen uppskattade inte ett 25 minuter långt föredrag om observatoriet :024: ) så gick det ganska smidigt. Mormor läste en dikt som hon skrivit själv till Oskar och jag sjöng en sång. Eller nåja, jag försökte åtminstone… Jag var så otroligt rörd så rösten bar knappt.

Efteråt gick vi tillbaka till oss och det bjöds på kladdkakefika. Ljuset blåstes ut av pappa med Oskar i famnen och sedan fick han vispad grädde med hallon, smarrigt värre! :038:
För er som undrar så ger vi inte honom något slags bakverk/saft/dyl ännu, ser ingen anledning till det. Det sötaste han får i sig är Sempers fruktdryck utspädd (1/3 dryck, resten vatten), Mariekex (fast det är sällan han äter mer än ett halvt sådant) samt frukt av olika slag. Han kommer att få smak på det tids nog och så länge han inte frågar efter det så skapar vi inget behov :037:

Sammanlagt var vi 22 vuxna och 8 barn, huset fullt med andra ord! Det trista med att ha så mycket folk på en gång är att man sällan hinner prata ordentligt med alla. Jag ägnade mest tid åt min extramamma Ann-Margreth (bodde hos henne ett tag när jag pluggade) eftersom vi inte träffats eller pratat på nästan 5 år. Jag blev grinfärdig redan när jag såg henne komma, tänker på henne minst en gång varje dag, men jag är riktigt urusel på att hålla kontakten med både henne och alla andra jag bryr mig om, tyvärr.

Nåja, det blev som sagt lyckat trots lite lite planering och jag är glad att vi rodde det i land!